Min roll!

Har funderat en del idag på roller...
Får man eller tar man en roll i en grupp? Och i så fall måste man gilla den rollen man bli tilldelad? Hur gör man för att ta sig ur en roll man inte valt själv?

för ett par dagar sen gjorde vi på jobbet "test" som sa vilken primär och sekundärroll man hade i en arbetsgrupp. Resultatet på dessa tester vill jag inte riktigt kännas vid. Det stod tex att min primärroll var "finjusteraren", vars karakteristiska drag var att kontrollera varje detalj för att bli lugn, inte lämna något åt slumpen, välkontrollerad och upplevs som otålig. Att jag har intolerans mot folk som är mer för "låt gå" och ogillar flummighet. Strävar efter det perfekta???? Vad handlar det om lixom? Känner verkligen inte igen mig!

Min sekundärroll blev "underlättare" som betyder att jag är gruppens sociala ledare, ser andras lyckanden som att lyckas själv, är inte avundsjuk. Har kommunikationskompetens som gör att jag etablerar roller och avgränsar uppgifter. Stabil och tongivande, utåtriktad, självdiciplinerad och har pondus. Jag litar på människor!
Här kan jag väl känna mig mer hemma men ändå inte...

en av de roller som kom längs ner på listan (märk väl att vi fyllde i svaren själva) var "hjälparen" som jag helst av allt vill se mig som och den rollen jag känner mig mest hemma i. Den lyder som följer: Stabil, pålitlig och social. Vet mycket om andra som privatpersoner (bekymmer och behov) Ogillar konflikter och har en vision om hur saker bör va som jag lägger som grund om det finns motsättningar. Lojal (ibland på bekostnad av mina egna initiativ, tendens till självutplåning), gör ofta vad man säger till mig och strävar efter att skapa en VI-känsla och trivsel. Upptäcks ofta som tillgång när arbetslaget har problem.

Idag och igår blev jag bekräftad i rollen som "hjälparen". Jag har (och har alltid fått/tagit) rollen som den man kommer till och pratar med, som lyssnar och inte dömer men ställer frågor och ger lättnad. Jag trivs i den rollen och ser det som något positivt som behövs, precis som alla andra roller förstås. Jag tror på att vi kompletterar varandra och mår bäst om vi får vara i de roller vi definierar oss med och trivs bra i. Men ändå är det inte alltid så!

En av de spännande aspekterna i gruppsammanhang är ju också om det är två individer som oftast får samma primärroll och är så fasta vid den så de slåss intill döden för att få behålla sin roll i gruppen. vad gör det med en grupp och talar det emot att man blir given en roll istället för att ta en? Många frågor men få svar känner jag att jag sitter på... Men detta är en del av läran om mig själv och andra i relation till varandra som aldrig tar slut. Spännande, roligt, frustrerande, överjävligt och härligt!

Hangups :)

Vad är det som gör att folk får hangups? Är det miljö? Arv? Brist på något eller vad handlar det om egentligen?
Jag har flera hangups som är mer eller mindre tydliga... en av dem är ROSA <3
Jag älskar verkligen rosa i alla nyanser och på allt!
Hade jag inte haft mina egna begränsningar (ekonomiska, insikt och yttre begränsningar med i form av värderingar och min egen rädsla för att sticka ut FÖR mycket) så hade jag nog köpt allt jag hittade som var rosa!

Det mest använda rosa just nu är min jacka, dator, usb-minne, min rattmuff och tillhörande bältes"dekorationer" klänningar och självklart hundens rosa sele :P Men jag hoppas på att efter midsommar kommer jag äga ett hel arme med rosa prylar! Eftersom temat på festen är rosa så tror jag automatiskt det kommer leda folk i tankarna att köpa rosa presenter...


Idag hittade min kära bror ett helt fantastiskt usb-minne i form av en rosa gris (som är en annan hangup) det kostar ju bara 139:- och är på 4gb men ändå vill jag inte köpa det för jag hoppas någonstans att han eller någon annan köper det till mig i present... Fånigt kanske men det hade ju varit så mycket mer värt om jag fick det av någon...


Har tidigare hittat en rosa gps (som tyvärr inte säljs längre), en urläcker rosa bil på blocket och massa härliga rosa prylar som jag av princip inte köpt men helt klart skulle kunna tänka mig (eller rättare sagt trånar efter).


Men man kan inte få allt... eller hur är det?

Otur?

Det heter ju att alla goda ting är 3...
Hur många är då alla "onda" ting?
Idag har jag haft lite otur skulle man kunna säga.

Krockat! Ja jag krypkörde vid ett rödljus och blev distraherad ett kort ögonblick och bilen framför mig stannar och jag kör in i hans bak. Det blev en liten duns men inget farligt för jag låg nog inte i mer än max 7km/h. Det blev lite repor på hans skärm och några småskråmor på min bil... Men chocken, chocken är värst... Det är riktigt läskigt att vara med om en krock, hur liten den än är...

På väg hem kände jag att jag hade fått ont i nacken/övre ryggen så jag åkte till vårdcentralen bara om ifall att. Det är förmodligen bara mjukdelar som smärtar så jag håller tummarna för det... Nu har det börjat göra ont i handleden med :(
summa summarum, jag får inte bära, träna eller gå till naprapaten. Det jag får gör är allt annat plus att jag ska kontakta en sjukgymnast som kan hjälpa mig med ryggen och nacken, det går dessutom på frikortet :D

Försäkring is the shit iaf! De står för hela kostnaden för motpartens bil, de har dokumenterat att jag har ont så om det blir några efterverkningar så är det bara att ringa dem!

Inte nog med det så skvätte jag ner hela min vita tröja och tröjan under med tomatpuré när jag lagade mat!!!

Ronja (lilla gossehunden) har börjat halta så henne får man ju bära upp och ner överallt...

Otur? Olycka? Omen? Eller ödet kanske?
Goda ting är ju tre så det kanske räcker med otur nu???

Affish

Har suttit på jobbat och knåpat på en affish som vi ska ha i marknadsföringssyfte till en konsert i kyrkan som vi har samarbete med... Kände att min kreativa ådra torkat ut fullständigt! Men så här blev iaf slutresultatet av den

Jobb

Hur mycket tid går åt till att jobba egentligen?
För mig är det rätt mycket har jag insett... ska jag göra planer med vänner får jag planera minst två veckor i förväg om det inte är något som ska hända typ NU! Kalendern är alltid fulltecknad och som om inte det vore nog så får jag hoppa in och jobba massa extra när jag har annat uppbokat... vissa ändringar känns ok för att det är viktigt arbete och jag väljer oftast själv när jag ska ändra mitt schema, men vissa tillfällen....... Som på måndag tex, jag har ett frisörbesök inbokat hos min frisör som är rätt svår att få tider hos, jag har jobbat 6 dagar redan i veckan inklusive hela helgen. Då ska jag hoppa in på måndag och ha någon form av utbildning som vi redan har startat upp (känns lite meningslös eftersom samma sak gås igenom gång på gång).

Den 27:e Maj ska vi ha en trygghetsvandring med ungdomar, politiker, polis och tjänstemän, DET är viktigt!!! Då ska vi även ha ett UF (utvecklingsforum) med KEKS på morgonen där och det måste jag med gå på så den dagen blir det 13 timmar ^^

Det jag egentligen ville få sagt var väl snarare att jag vill inte att mitt sociala liv ska styras av mitt arbete i så stor grad, utan att om jag har ett schema och det inte är SUPERVIKTIGA ändringar som ska göras så jobbar jag gärna efter det och inget annat! Mitt liv är viktigt för mig och det är värt att respekteras!

Scrapbooking

Jag håller på att skapa inbjudningskort till min 30-årsfest. Det ska bli en rosafest där alla som kommer måste ha något rosa på sig, och då måste ju självklart inbjudningskorten vara rosa med... Hittade inga fina rosa inbjudningskort och då kom jag på att jag fått hem ett scrapbookingset i brevlådan från nätet.
Sagt och gjort, detta är en del av resultatet :)

Smaker

Har funderat en liten stund nu... vad är det som gör att vissa smaker är så extremt dominanta? Mint kan man ju kanske förstå för att det är en "stark" smak av naturen precis som rosmarin, koriander eller pepparrot. Men ta tex banan... Varför är banan en dominant smak? Du kan blanda banan med vad som helst men det är ändå en stark smak av banan! Det går inte att dölja banan! Och det är väl ok... OM MAN GILLAR BANAN!!! Det är en av de få smaker som jag INTE tycker om och det finns överallt!
Tro inte att du hittar en smoothie utan banan, fluortabletter, pulverdrycker, tårtor, pizzor, läppbalsam, yoghurt... and the list goes on!

Lukten av en övermogen banan ska man ju inte tala om! Vet inte hur många gånger jag sitter i offentliga miljöer eller på jobb där någon plockar upp en lätt brunfläckig banan och bara äter... Det är ju så att jag nästan kräks! Durian är ju förbjuden i offentliga miljöer i Thailand och på hotellrum, ett liknande förbjud borde införas mot brunfläckiga bananer!

Idag trodde jag att min sambo köpt fluortabletter med hallonsmak, mums tänkte jag och stoppade en nyttig tablett i munnen för att suga på och stärka mina tänder. Men hör och häpna, den smakade banan! Läste på innehållsförteckningen och där stod massa ingredienser som alla säkert är jättenyttiga och hallonarom (ingenting om banan) men när jag nämner det för min sambo känner han med den lite lätt unkna artificiella smaken av banan! Tur för honom att han gillar det :P

Kanske ska ha en tävling i hur många gånger ordet banan återkommer i min text och priset till den tävlingen är en banan!

Puss och kram, skumbanan

Bara vara!

Ibland har jag (precis som alla andra förstås (jag tror verkligen inte jag är unik)) ett stort behov att bara få vara... Vara vadå? Jag tänker att det är bara få vara sig själv... Alltså få vara trött, glad, sprallig, full, hungrig, sur, provocerad eller vad än jag nu känner för att vara! Kan jag inte alltid vara det då??? Mitt svar på det måste (tyvärr) bli NEJ... Detta på grund av alla förväntningar som finns, inte bara på mig utan på situationer som kräver det... Typ jobb eller andra sociala konstellationer.

Det är synd att det är så men jag har hittat min/mitt "tillflykts-ort/-gäng"! Detta är med "Gänget" på Saltvik.

Jag känner att det krävs lite utveckling på dessa begrepp så här kommer följande:

• Gänget- Ett helt gäng vänner som träffas med regelbundna eller väldigt oregelbundna mellanrum och i olika konstellationer, i stan, på landet eller utomlands. Vi kan vara allt från 3st till runt 20 beroende på tillfälle. Det som jag kan se som gemensamt i vårat gäng är att våra normer är rätt tillåtande och vi är väldigt öppna och ärliga mot varandra. Humorn är rå men hjärtlig och vi bryr oss väldigt mycket om varandra... Storleken på gänget ändras allt eftersom det kommer till nya eller droppar av någon men normerna består! Det kanske kan vara svårt som utomstående att helt förstå oss och våra interna regler men efter ett tag så inser de allra flesta att det inte är så konstigt och svårt att komma in i gänget. Jag skulle säga att vi välkomnar "folk" med öppna armar... Kärlek till er!
  
  
• Saltvik- En camping strax utanför Grebbestad där två i gänget har husvagn. Vi har som tradition att varje år i slutet av säsongen hyra stugor där torsdag till söndag och bara vara. Promenera, dricka vin, äta mat, bada, sola, shoppa, lösa korsord, äta godis, snacka skit men det viktigaste av allt skratta och umgås med varandra!
  
  
• Begreppet "bara vara"- Här kommer då min definition av att bara vara... Att helt enkelt göra det man vill... Vill några promenera så gör de det när de vill, vill någon mer följa med är det välkommet men ingen tvingar någon... Det har hänt att alla utom jag vill det men då stannar jag helt enkelt hemma i stugan och pillar navelludd eller något annat utan att känna att jag är en tråkmåns. Spela spel är en vanlig aktivitet på Saltvik men det är inte alla som gillar och då skiter man helt enkelt i det... Förra året blev jag sjuk under vistelsen och då ligger jag där i soffan med feber under täcket och gnyr medan de andra gör det de vill... Jag trivs till och med då och känner mig trots allt delaktig...

Det är vad jag kallar goda vänner, härligt liv... Att bara vara!