Min roll!

Har funderat en del idag på roller...
Får man eller tar man en roll i en grupp? Och i så fall måste man gilla den rollen man bli tilldelad? Hur gör man för att ta sig ur en roll man inte valt själv?

för ett par dagar sen gjorde vi på jobbet "test" som sa vilken primär och sekundärroll man hade i en arbetsgrupp. Resultatet på dessa tester vill jag inte riktigt kännas vid. Det stod tex att min primärroll var "finjusteraren", vars karakteristiska drag var att kontrollera varje detalj för att bli lugn, inte lämna något åt slumpen, välkontrollerad och upplevs som otålig. Att jag har intolerans mot folk som är mer för "låt gå" och ogillar flummighet. Strävar efter det perfekta???? Vad handlar det om lixom? Känner verkligen inte igen mig!

Min sekundärroll blev "underlättare" som betyder att jag är gruppens sociala ledare, ser andras lyckanden som att lyckas själv, är inte avundsjuk. Har kommunikationskompetens som gör att jag etablerar roller och avgränsar uppgifter. Stabil och tongivande, utåtriktad, självdiciplinerad och har pondus. Jag litar på människor!
Här kan jag väl känna mig mer hemma men ändå inte...

en av de roller som kom längs ner på listan (märk väl att vi fyllde i svaren själva) var "hjälparen" som jag helst av allt vill se mig som och den rollen jag känner mig mest hemma i. Den lyder som följer: Stabil, pålitlig och social. Vet mycket om andra som privatpersoner (bekymmer och behov) Ogillar konflikter och har en vision om hur saker bör va som jag lägger som grund om det finns motsättningar. Lojal (ibland på bekostnad av mina egna initiativ, tendens till självutplåning), gör ofta vad man säger till mig och strävar efter att skapa en VI-känsla och trivsel. Upptäcks ofta som tillgång när arbetslaget har problem.

Idag och igår blev jag bekräftad i rollen som "hjälparen". Jag har (och har alltid fått/tagit) rollen som den man kommer till och pratar med, som lyssnar och inte dömer men ställer frågor och ger lättnad. Jag trivs i den rollen och ser det som något positivt som behövs, precis som alla andra roller förstås. Jag tror på att vi kompletterar varandra och mår bäst om vi får vara i de roller vi definierar oss med och trivs bra i. Men ändå är det inte alltid så!

En av de spännande aspekterna i gruppsammanhang är ju också om det är två individer som oftast får samma primärroll och är så fasta vid den så de slåss intill döden för att få behålla sin roll i gruppen. vad gör det med en grupp och talar det emot att man blir given en roll istället för att ta en? Många frågor men få svar känner jag att jag sitter på... Men detta är en del av läran om mig själv och andra i relation till varandra som aldrig tar slut. Spännande, roligt, frustrerande, överjävligt och härligt!