Bara vara!

Ibland har jag (precis som alla andra förstås (jag tror verkligen inte jag är unik)) ett stort behov att bara få vara... Vara vadå? Jag tänker att det är bara få vara sig själv... Alltså få vara trött, glad, sprallig, full, hungrig, sur, provocerad eller vad än jag nu känner för att vara! Kan jag inte alltid vara det då??? Mitt svar på det måste (tyvärr) bli NEJ... Detta på grund av alla förväntningar som finns, inte bara på mig utan på situationer som kräver det... Typ jobb eller andra sociala konstellationer.

Det är synd att det är så men jag har hittat min/mitt "tillflykts-ort/-gäng"! Detta är med "Gänget" på Saltvik.

Jag känner att det krävs lite utveckling på dessa begrepp så här kommer följande:

• Gänget- Ett helt gäng vänner som träffas med regelbundna eller väldigt oregelbundna mellanrum och i olika konstellationer, i stan, på landet eller utomlands. Vi kan vara allt från 3st till runt 20 beroende på tillfälle. Det som jag kan se som gemensamt i vårat gäng är att våra normer är rätt tillåtande och vi är väldigt öppna och ärliga mot varandra. Humorn är rå men hjärtlig och vi bryr oss väldigt mycket om varandra... Storleken på gänget ändras allt eftersom det kommer till nya eller droppar av någon men normerna består! Det kanske kan vara svårt som utomstående att helt förstå oss och våra interna regler men efter ett tag så inser de allra flesta att det inte är så konstigt och svårt att komma in i gänget. Jag skulle säga att vi välkomnar "folk" med öppna armar... Kärlek till er!
  
  
• Saltvik- En camping strax utanför Grebbestad där två i gänget har husvagn. Vi har som tradition att varje år i slutet av säsongen hyra stugor där torsdag till söndag och bara vara. Promenera, dricka vin, äta mat, bada, sola, shoppa, lösa korsord, äta godis, snacka skit men det viktigaste av allt skratta och umgås med varandra!
  
  
• Begreppet "bara vara"- Här kommer då min definition av att bara vara... Att helt enkelt göra det man vill... Vill några promenera så gör de det när de vill, vill någon mer följa med är det välkommet men ingen tvingar någon... Det har hänt att alla utom jag vill det men då stannar jag helt enkelt hemma i stugan och pillar navelludd eller något annat utan att känna att jag är en tråkmåns. Spela spel är en vanlig aktivitet på Saltvik men det är inte alla som gillar och då skiter man helt enkelt i det... Förra året blev jag sjuk under vistelsen och då ligger jag där i soffan med feber under täcket och gnyr medan de andra gör det de vill... Jag trivs till och med då och känner mig trots allt delaktig...

Det är vad jag kallar goda vänner, härligt liv... Att bara vara!