slutnikotinat?

Första dygnet helt utan nikotin... i går kväll var det riktigt jobbigt men det var mest för att testa mig själv.. kände inte att jag var tvungen att stoppa i mig nikotin så jag valde att låta bli... i morse var jag beredd att stoppa in en zonnic men lät bli för jag var ju inte tvungen! Har jag slutat nu då??? Det återstår att se men än så länge funkar det även om jag grymt sugen!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Buffert!

En ekonomisk buffert ska man ha har jag hört! Och det är väl jättebra om det uppstår oväntade saker som kostar pengar... Hunden blir sjuk, bilen går sönder, tandställningen lossnar eller du behöver en akut operation eller nya glasögon!

Problem uppstår dock när de oförutsedda händelserna sker varje månad så det som var planerat att lägga undan till buffert bara går åt!!! Är det förutsedda utgifter då? ska jag förutse att bilen behöver nya grejer varje månad, att jag måste till tandläkaren för jag har ont eller som idag... Tandställningen lossnar efter att ha suttit fast som berget i över 7 år!
Är det då inte händelser som är oförutsedda??? Hur ska jag ha råd att skapa en buffert när allt kommer som barn som hoppar hopprep i "ström"

Frågan är om det är dax att göra en tight budget där det finns utrymme för sparande? Att spara ger trygghet, mindre stress och gör att jag vet att jag kan resa om jag vill på semestern ( såvida inte nåt oförutsett händer :P ) MEN det innebär att jag inte kommer kunna äta den mat jag vill, inte kan köpa de gåvor jag vill och inte vågar unna mig något...

Ska jag hoppas på att det oförutsedda inte händer eller ska jag göra avkall på mitt vardagsliv???? Det är frågan!

Nikotinavvänjning

Nu har det gått 3 månader ungefär sen jag slutade snusa och det har gått förvånansvärt bra om jag får säga det själv!!! Enligt distriktssköterskan skulle det ta ca 6 månader för mig att sluta och jag skulle trappa ned långsamt... I början trappade jag ner väldigt långsamt från "dygnetruntplåster" som var vansinnigt jobbigt till lite starkare (25mg) plåster... Där var jag i 8 veckor och gick ner till 15mg. Efter 4 veckor i den fasen började jag glömma att sätta på plåstret på morgonen och insåg att det gick ju skitbra ändå! Sitter mitt beroende i skallen undrar jag??? Det gör det ju faktiskt på 2 sätt! Delvis det psykiska beroendet och sen de förbannade receptorerna i hjärnan som ställer till allting!!!! Sen är det ju det fysiska beroendet att ha något under läppen med... Åhhh vad det hänger sig kvar :(
Men nu har jag iaf inga plåster men använder mig av zonnic "munhålepulver" och NiQuitin sugtabletter och tar väl ca 5 sammanlagt under ett dygn... Jag har alltså gått från närmare 50mg nikotin per dygn till 20mg på 3 månader!!!! Är inte det bra så säg! Väldigt stolt (lite osvenskt kanske men ändå).

Summa summarum: Jag tror att det tar mindre än ett halvår att sluta för mig men det är bara en förhoppning!

Buzzador

Jag hade nästan glömt att jag var en buzzador tills jag gick in på min "gamla" mail och hittade ett mail från dem där jag blivit inbjuden till en kampanj om Cliniderms produkter :)

Jag blev fantastiskt glad så nu har jag anmält intresse på att "buzza" den!
OM så sker så kommer jag ha en liten tävling här där DU kan vinna ett hudvårdskit här på bloggen!

Håll utkik här och på facebook för vidare information...

Abstinens

Jag skulle kunna bli galen!!!!! Men jag väljer att försöka låta bli
Jag tycker att jag var väldigt väl förberedd på att sluta snusa men ACK så fel man kan ha!
Den fysiska abstinensen har verkligen inte varit nåt problem. Jag har köpt en stressboll på Clas Olsson så den kläms frenetiskt i vänsterhanden när rastlösheten sätter till. Och hålla sig sysselsatt är ju inga större problem (om det inte är möte förstås).

Men den PSYKISKA abstinensen var jag INTE förberedd på!!!!!

Aggression, deppression, stress, frustration och humörsvängningar i största allmänhet...

Och biverkningar!!!! När jag satte plåstren på ryggen fick jag muskelkramper från ryggen och ända ut i fingerspetsarna! Och sova kan jag inte!!!! Eller aaaaa jag kan ju sova men om jag skulle vakna till för att vända mig (som jag vanligtvis inte ens skulle reflektera över annars och somna om med en gång) så är jag plötsligt klarvaken och kan inte somna om på en timme. Detta händer ungefär 3 gånger per natt och som står klart är ju att jag inte får tillräckigt med sömn! Funderar kraftigt på att gå över till 16-timmars plåster så jag får sova hela nätter... Då kanske det är värt abstinensen på morgonen... Kanske

Trots det så måste jag säga att det går ganska bra ändå! Jag vill ju inte snusa lixom... Känner inte att jag måste stoppa in en snus när jag får abstinens utan jag vill snarare bara sova eller isolera mig från folk eftersom jag i vissa lägen bara finner alla jävligt störiga!

JAG HAR GJORT SLUT MED SNUSEN OCH HAN ÄR INTE VÄLKOMMEN IN I MITT LIV IGEN!!!!!

Kass!

Just nu känner jag mig kass i alla former!
Kass som i förkyld
Kass som i att jag inte tar tag i det jag måste (typ val, städ, tvätt, disk mm.)
Kass som i att jag faktiskt inte har skrivit här på typ 100 år
Kass som i kass mamma till lilla Ronja (som btw är bästa hunden i världen som förstår att jag inte orkar så hon ligger bara i soffan och myser)

Sen känner jag mig säkert kass för en massa andra saker med men jag har lite bra grejjer med :)

• Jag ska sluta snusa och har varit på VC för att fixa det eftersom jag inser att jag inte kommer fixa det själv.

• Vi har möblerat om hemma för att få plats med en större soffa (tog typ 3 timmar)

• Jag sjukade mig när jag blev sjuk vilket jag inte brukar göra annars förrän det är försent!

• Jag ska prata med VC om en dietist som kan hjälpa mig.

Min snusning är väl det största just nu. Snusstopp är 17 September och jag har köpt nikotinhjälpmedel för 900:- :O Men det är för att prova mig fram till vad som funkar för mig.

Än så länge ser det ut så här:

BRA:
Nikotinpulver i påsar från zonnic (funkar som snus)
Sugtabletter med mintsmak

DÅLIGT:
Nikotintuggummi smakar skit, bränner i halsen och ger inte tillräckligt med nikotin känns det som. Kanske funkar i kombination med plåster.
Microtab ger alldeles för mycket salivutsöndring om man lägger dem under tungan som det står. Får ont i halsen och mår lite dåligt. Ska prova under läppen istället!

KVAR ATT TESTA:
Sonnic spray som ska funka snabbt men man kan bli illamående av dem så jag har väntat med det
Plåster kommer jag inte sätta på förrän snusstoppet är ett faktum eftersom de är så dyra och de ska sitta på ett helt dygn.

Drar ihop sig nu

Nu börjar det verkligen dra ihop sig... tur att det är ganska långa dagar så jag hinner gör allt och att jag har en sån fantastisk familj som ställer upp!

Idag hade musikallägret uppvisning och de var SÅÅÅÅ DUKTIGA!!!! allt satt som en smäck och trots miss från personal så löste de det med bravur!!! Publikmässigt rekord var det med :)

Och i morgon är festen! Minutiöst planerande och som sagt fantastisk hjälp från familj och vänner kommer göra att festen blir kanon! Nu är allt som kan vara klart färdigt, resten fixar vi i morgon och så drar hela skiten igång efter midsommarfirandet vid havet. Hoppas bara jag inte däckar av efter allt slit... Alkoholen kommer ju gå rätt upp i skallen direkt så jag får börja försiktigt. Tur att vi grundar med ordentligt med mat :D

Håll tummarna nu för att det fina vädret håller i sig!

Kaos!

Nu börjar det närma sig... Lugnet, semestern, friden.
Om exakt en vecka fyller jag 30 och ska ha stor rosa midsommarfest. Enligt väderrapporterna ska ett stort högtryck dra in och vi ska få 27 grader varmt... Det tror jag på när jag ser det.
Jag anade inte att det skulle krävas såhär mycket förberedelser och planering! Det finns en hel del kvar att göra men allt är iaf planerat :P

Under tiden som all planering framskrider har jag ju jobbet att tänka på och planera för... Vi har mängder av läger som ska genomföras. Musikalläger, nice :)

Koreografera och lära dem sjunga, det är livet på en pinne ;) men tufft jobb... Är ju helt slut när jag slutar på dagarna. Dagen innan midsommar ska de ha uppvisning på GREASE och jag tror att det kommer bli hur bra som helst! De är jätteduktiga!

Men mitt i allt jobb och slit hittar jag mina gulkorn att hålla fast vid. Vänner som ställer upp, relationer som förbättras/fördjupas, min underbara sambo, min fantastiska hund med sin villkorslösa kärlek och förstås mycket mer... Det är ju det livet går ut på ändå "i slutet på dagen"

Min roll!

Har funderat en del idag på roller...
Får man eller tar man en roll i en grupp? Och i så fall måste man gilla den rollen man bli tilldelad? Hur gör man för att ta sig ur en roll man inte valt själv?

för ett par dagar sen gjorde vi på jobbet "test" som sa vilken primär och sekundärroll man hade i en arbetsgrupp. Resultatet på dessa tester vill jag inte riktigt kännas vid. Det stod tex att min primärroll var "finjusteraren", vars karakteristiska drag var att kontrollera varje detalj för att bli lugn, inte lämna något åt slumpen, välkontrollerad och upplevs som otålig. Att jag har intolerans mot folk som är mer för "låt gå" och ogillar flummighet. Strävar efter det perfekta???? Vad handlar det om lixom? Känner verkligen inte igen mig!

Min sekundärroll blev "underlättare" som betyder att jag är gruppens sociala ledare, ser andras lyckanden som att lyckas själv, är inte avundsjuk. Har kommunikationskompetens som gör att jag etablerar roller och avgränsar uppgifter. Stabil och tongivande, utåtriktad, självdiciplinerad och har pondus. Jag litar på människor!
Här kan jag väl känna mig mer hemma men ändå inte...

en av de roller som kom längs ner på listan (märk väl att vi fyllde i svaren själva) var "hjälparen" som jag helst av allt vill se mig som och den rollen jag känner mig mest hemma i. Den lyder som följer: Stabil, pålitlig och social. Vet mycket om andra som privatpersoner (bekymmer och behov) Ogillar konflikter och har en vision om hur saker bör va som jag lägger som grund om det finns motsättningar. Lojal (ibland på bekostnad av mina egna initiativ, tendens till självutplåning), gör ofta vad man säger till mig och strävar efter att skapa en VI-känsla och trivsel. Upptäcks ofta som tillgång när arbetslaget har problem.

Idag och igår blev jag bekräftad i rollen som "hjälparen". Jag har (och har alltid fått/tagit) rollen som den man kommer till och pratar med, som lyssnar och inte dömer men ställer frågor och ger lättnad. Jag trivs i den rollen och ser det som något positivt som behövs, precis som alla andra roller förstås. Jag tror på att vi kompletterar varandra och mår bäst om vi får vara i de roller vi definierar oss med och trivs bra i. Men ändå är det inte alltid så!

En av de spännande aspekterna i gruppsammanhang är ju också om det är två individer som oftast får samma primärroll och är så fasta vid den så de slåss intill döden för att få behålla sin roll i gruppen. vad gör det med en grupp och talar det emot att man blir given en roll istället för att ta en? Många frågor men få svar känner jag att jag sitter på... Men detta är en del av läran om mig själv och andra i relation till varandra som aldrig tar slut. Spännande, roligt, frustrerande, överjävligt och härligt!

Hangups :)

Vad är det som gör att folk får hangups? Är det miljö? Arv? Brist på något eller vad handlar det om egentligen?
Jag har flera hangups som är mer eller mindre tydliga... en av dem är ROSA <3
Jag älskar verkligen rosa i alla nyanser och på allt!
Hade jag inte haft mina egna begränsningar (ekonomiska, insikt och yttre begränsningar med i form av värderingar och min egen rädsla för att sticka ut FÖR mycket) så hade jag nog köpt allt jag hittade som var rosa!

Det mest använda rosa just nu är min jacka, dator, usb-minne, min rattmuff och tillhörande bältes"dekorationer" klänningar och självklart hundens rosa sele :P Men jag hoppas på att efter midsommar kommer jag äga ett hel arme med rosa prylar! Eftersom temat på festen är rosa så tror jag automatiskt det kommer leda folk i tankarna att köpa rosa presenter...


Idag hittade min kära bror ett helt fantastiskt usb-minne i form av en rosa gris (som är en annan hangup) det kostar ju bara 139:- och är på 4gb men ändå vill jag inte köpa det för jag hoppas någonstans att han eller någon annan köper det till mig i present... Fånigt kanske men det hade ju varit så mycket mer värt om jag fick det av någon...


Har tidigare hittat en rosa gps (som tyvärr inte säljs längre), en urläcker rosa bil på blocket och massa härliga rosa prylar som jag av princip inte köpt men helt klart skulle kunna tänka mig (eller rättare sagt trånar efter).


Men man kan inte få allt... eller hur är det?

Otur?

Det heter ju att alla goda ting är 3...
Hur många är då alla "onda" ting?
Idag har jag haft lite otur skulle man kunna säga.

Krockat! Ja jag krypkörde vid ett rödljus och blev distraherad ett kort ögonblick och bilen framför mig stannar och jag kör in i hans bak. Det blev en liten duns men inget farligt för jag låg nog inte i mer än max 7km/h. Det blev lite repor på hans skärm och några småskråmor på min bil... Men chocken, chocken är värst... Det är riktigt läskigt att vara med om en krock, hur liten den än är...

På väg hem kände jag att jag hade fått ont i nacken/övre ryggen så jag åkte till vårdcentralen bara om ifall att. Det är förmodligen bara mjukdelar som smärtar så jag håller tummarna för det... Nu har det börjat göra ont i handleden med :(
summa summarum, jag får inte bära, träna eller gå till naprapaten. Det jag får gör är allt annat plus att jag ska kontakta en sjukgymnast som kan hjälpa mig med ryggen och nacken, det går dessutom på frikortet :D

Försäkring is the shit iaf! De står för hela kostnaden för motpartens bil, de har dokumenterat att jag har ont så om det blir några efterverkningar så är det bara att ringa dem!

Inte nog med det så skvätte jag ner hela min vita tröja och tröjan under med tomatpuré när jag lagade mat!!!

Ronja (lilla gossehunden) har börjat halta så henne får man ju bära upp och ner överallt...

Otur? Olycka? Omen? Eller ödet kanske?
Goda ting är ju tre så det kanske räcker med otur nu???

Affish

Har suttit på jobbat och knåpat på en affish som vi ska ha i marknadsföringssyfte till en konsert i kyrkan som vi har samarbete med... Kände att min kreativa ådra torkat ut fullständigt! Men så här blev iaf slutresultatet av den

Jobb

Hur mycket tid går åt till att jobba egentligen?
För mig är det rätt mycket har jag insett... ska jag göra planer med vänner får jag planera minst två veckor i förväg om det inte är något som ska hända typ NU! Kalendern är alltid fulltecknad och som om inte det vore nog så får jag hoppa in och jobba massa extra när jag har annat uppbokat... vissa ändringar känns ok för att det är viktigt arbete och jag väljer oftast själv när jag ska ändra mitt schema, men vissa tillfällen....... Som på måndag tex, jag har ett frisörbesök inbokat hos min frisör som är rätt svår att få tider hos, jag har jobbat 6 dagar redan i veckan inklusive hela helgen. Då ska jag hoppa in på måndag och ha någon form av utbildning som vi redan har startat upp (känns lite meningslös eftersom samma sak gås igenom gång på gång).

Den 27:e Maj ska vi ha en trygghetsvandring med ungdomar, politiker, polis och tjänstemän, DET är viktigt!!! Då ska vi även ha ett UF (utvecklingsforum) med KEKS på morgonen där och det måste jag med gå på så den dagen blir det 13 timmar ^^

Det jag egentligen ville få sagt var väl snarare att jag vill inte att mitt sociala liv ska styras av mitt arbete i så stor grad, utan att om jag har ett schema och det inte är SUPERVIKTIGA ändringar som ska göras så jobbar jag gärna efter det och inget annat! Mitt liv är viktigt för mig och det är värt att respekteras!

Scrapbooking

Jag håller på att skapa inbjudningskort till min 30-årsfest. Det ska bli en rosafest där alla som kommer måste ha något rosa på sig, och då måste ju självklart inbjudningskorten vara rosa med... Hittade inga fina rosa inbjudningskort och då kom jag på att jag fått hem ett scrapbookingset i brevlådan från nätet.
Sagt och gjort, detta är en del av resultatet :)

Smaker

Har funderat en liten stund nu... vad är det som gör att vissa smaker är så extremt dominanta? Mint kan man ju kanske förstå för att det är en "stark" smak av naturen precis som rosmarin, koriander eller pepparrot. Men ta tex banan... Varför är banan en dominant smak? Du kan blanda banan med vad som helst men det är ändå en stark smak av banan! Det går inte att dölja banan! Och det är väl ok... OM MAN GILLAR BANAN!!! Det är en av de få smaker som jag INTE tycker om och det finns överallt!
Tro inte att du hittar en smoothie utan banan, fluortabletter, pulverdrycker, tårtor, pizzor, läppbalsam, yoghurt... and the list goes on!

Lukten av en övermogen banan ska man ju inte tala om! Vet inte hur många gånger jag sitter i offentliga miljöer eller på jobb där någon plockar upp en lätt brunfläckig banan och bara äter... Det är ju så att jag nästan kräks! Durian är ju förbjuden i offentliga miljöer i Thailand och på hotellrum, ett liknande förbjud borde införas mot brunfläckiga bananer!

Idag trodde jag att min sambo köpt fluortabletter med hallonsmak, mums tänkte jag och stoppade en nyttig tablett i munnen för att suga på och stärka mina tänder. Men hör och häpna, den smakade banan! Läste på innehållsförteckningen och där stod massa ingredienser som alla säkert är jättenyttiga och hallonarom (ingenting om banan) men när jag nämner det för min sambo känner han med den lite lätt unkna artificiella smaken av banan! Tur för honom att han gillar det :P

Kanske ska ha en tävling i hur många gånger ordet banan återkommer i min text och priset till den tävlingen är en banan!

Puss och kram, skumbanan

Bara vara!

Ibland har jag (precis som alla andra förstås (jag tror verkligen inte jag är unik)) ett stort behov att bara få vara... Vara vadå? Jag tänker att det är bara få vara sig själv... Alltså få vara trött, glad, sprallig, full, hungrig, sur, provocerad eller vad än jag nu känner för att vara! Kan jag inte alltid vara det då??? Mitt svar på det måste (tyvärr) bli NEJ... Detta på grund av alla förväntningar som finns, inte bara på mig utan på situationer som kräver det... Typ jobb eller andra sociala konstellationer.

Det är synd att det är så men jag har hittat min/mitt "tillflykts-ort/-gäng"! Detta är med "Gänget" på Saltvik.

Jag känner att det krävs lite utveckling på dessa begrepp så här kommer följande:

• Gänget- Ett helt gäng vänner som träffas med regelbundna eller väldigt oregelbundna mellanrum och i olika konstellationer, i stan, på landet eller utomlands. Vi kan vara allt från 3st till runt 20 beroende på tillfälle. Det som jag kan se som gemensamt i vårat gäng är att våra normer är rätt tillåtande och vi är väldigt öppna och ärliga mot varandra. Humorn är rå men hjärtlig och vi bryr oss väldigt mycket om varandra... Storleken på gänget ändras allt eftersom det kommer till nya eller droppar av någon men normerna består! Det kanske kan vara svårt som utomstående att helt förstå oss och våra interna regler men efter ett tag så inser de allra flesta att det inte är så konstigt och svårt att komma in i gänget. Jag skulle säga att vi välkomnar "folk" med öppna armar... Kärlek till er!
  
  
• Saltvik- En camping strax utanför Grebbestad där två i gänget har husvagn. Vi har som tradition att varje år i slutet av säsongen hyra stugor där torsdag till söndag och bara vara. Promenera, dricka vin, äta mat, bada, sola, shoppa, lösa korsord, äta godis, snacka skit men det viktigaste av allt skratta och umgås med varandra!
  
  
• Begreppet "bara vara"- Här kommer då min definition av att bara vara... Att helt enkelt göra det man vill... Vill några promenera så gör de det när de vill, vill någon mer följa med är det välkommet men ingen tvingar någon... Det har hänt att alla utom jag vill det men då stannar jag helt enkelt hemma i stugan och pillar navelludd eller något annat utan att känna att jag är en tråkmåns. Spela spel är en vanlig aktivitet på Saltvik men det är inte alla som gillar och då skiter man helt enkelt i det... Förra året blev jag sjuk under vistelsen och då ligger jag där i soffan med feber under täcket och gnyr medan de andra gör det de vill... Jag trivs till och med då och känner mig trots allt delaktig...

Det är vad jag kallar goda vänner, härligt liv... Att bara vara!

Konflikter

Jag har egentligen bara en åsikt om konflikter och det är LÄSKIGT!!!!!
Varje gång jag ser en potentiell konflikt stelnar jag till, börjar svettas och mår illa... Detta är något jag jobbar med varje dag, att när jag hamnar i en möjlig konfliktsituation, våga säga vad jag tycker!
Jag vet att det förmodligen inte kommer bli världskrig (även om det känns så) och att det kanske till och med blir bättre än innan och att jag allt som oftast kommer tas på allvar. Ändå är det nog något av det mest skrämmande som finns...

Än så länge "övar" jag mig på mina nära och kära som jag vet inte kommer bli förbannade och att de dessutom känner mig så de inte misstolkar mig. Men jag har även gett mig in på individer som jag inte känner mig lika säker på för att tänja mina gränser. Nu är det inte så att det på något sätt känns bra men jag känner mig lite stolt över mig själv när jag vågat.

Idag var det en sån enkel sak som att bara berätta för en kollega vad jag tyckte och tänkte... Först tänkte jag bara skita i det men så vet jag ju att jag måste för att komma vidare så det blev en liten paus och sen bara kom det ut!!!!! Mycket nöjd med mig själv och just nu känner jag att jag kan göra vad som helst!!!! Hoppas den känslan kommer stanna kvar hela kvällen för jag ska jobba utomhus på Valborgsfirande i Onsala. Tror att det kommer mycket folk om det är fint väder så jag hoppas på det bästa men sen får det gärna bli kallt så ungdomarna inte super skallen av sig ikväll...

Ser verkligen fram emot att komma iväg i morgon när vi ska åka till Grebbestad och bara mysa.

Orka

Jag är så ledsen och störd!
På jobbet hade vi något som heter setmöte där vi sitter i grupper blandade från de olika områden som finns i Kungsbacka. Där ska vi ta upp dilemman vi har i arbetet och jag var en av de som pratade... Det blev ganska "naket" och uttömmande, vilket jag inte hade räknat med.
På grund av sekretess kan jag inte skriva vad det handlade om men lite småjobbigt var det eftersom man inte känner de kollegor man sitter och blottar sig för så väl.

Efter en hel dag med möten åker jag hem, får ett samtal från en vän som börjar ganska lättsamt men slutar i ett riktigt tungt samtal som får mig att tänka på tragedier i mitt förflutna och i mitt liv som det är nu... Kommer tunga bördor framöver att axla och det kan bli riktigt tufft.

Inte nog med det så känner jag mig övergiven idag... Jag kanske överreagerar men jag blir ledsen när det känns som om en vän undviker att prata med mig utan att jag vet varför?

Kan vara så lätt som att det har med mina hormoner att göra att jag känner mig så nedstämd men den här dagen har verkligen gjort sitt till. Jag hoppas innerligt att kommande inlägg inte känns så luddiga och nedstämda för jag är ju egentligen en glad och positiv tjej... egentligen! På riktigt!

Jag gillar min bil! Ingen tvekan om den saken... Men däremot är jag mycket kluven till min nuvarande bilmekaniker^^ Har lämnat in bilen nu två gånger på väldigt kort tid. Första gången handlade det om ett motorbyte vilket går på rätt mycket pengar och bilmeken hittade en jättebra motor som gått mycket lite och han tog inte mer betalt än han sa från början och jobbet gjordes på relativt kort tid.

Så långt allt bra! Problemet var när jag började köra bilen igen och insåg att varken spolarvätskespaken/motorn??? eller knapparna till värmeslingorna i bakrutan och cirkulationsknappmojängtjofräsen (alltså den knappen som får luften att cirkulera i bilen) fungerade. Dessa hade fungerat alldeles utmärkt innan jag lämnade in bilen! Så nu fick jag ju lämna in den för att det skulle åtgärdas och passade samtidigt på att köpa ett hjullager som han kunde byta för mig eftersom bilen brötade som fan när jag körde...

Idag hämtar jag bilen och knapparna funkar, bilen låter inte lika mycket men det största problemet av allt kvarstår! Spolarreglaget funkar fortfarande inte!!!!! Kunde han inte iaf ha sagt det så det inte kom som en överraskning för mig när jag satte mig i bilen för att köra därifrån???? Ska vi behöva ringa honom igen nu och vad kommer han ta för det???? Det är ju varken bilens fel eller mitt att det inte fungerar!!! Det funkade ju innan jag lämnade in den! ska jag behöva betala för det då???? JAG BLIR FÖRBANNAD!!!!!

Puss & kram

Vit dag!

Hade en jätteintressant diskussion över internet med en vän idag som började med evenemanget "vit dag" på facebook, som innebär att man ska bära något vitt den 1:a juli för att protestera mot barnaga... Min vän fick mig att inse något jag reagerat på tidigare "allt ont är svart och allt gott är vitt"!!!!! Ska det vara så?!?!?!?!

Titta bara på en så enkel sak som tecknade filmer där alla onda är "svarta" dvs bär svarta kläder, är en svart hund eller annan mörk varelse, medan de goda allt som oftast är vita (kaukasiska), har ljusa kläder, är ljusa i största allmänhet... Lejonkungen är ett bra exempel där de goda lejonen är ljusbruna och scar är mörk... Vita duvor är fred medan svarta korpar är död.
Men det är ju inte bara i tecknat detta gäller utan i största allmänhet och det är i min värld FEL FEL FEL!!!
Spär inte detta på den befintliga rasism som finns? Strider inte det mot mänskliga rättigheter?

Kanhända är jag lite drastisk i mina tankegångar just nu men blir man inte medveten kan man ju inte göra någonting åt orättvisorna i världen!

Vill kämpa för rättvisa mellan kön, hudfärg och sexualitet. För allas lika värde. För att ALLA människor är fantastiska!!!

Andra bloggar

Jag blir lite irriterad när jag går in och läser andras bloggar... Vissa är jättebra (ok väldigt få) medan den stora massan av bloggar S U G E R !!!!!!! Jag skulle aldrig våga påstå att jag är mycket bättre men jag hoppas iaf att den är liiiite mer intressant än:
"idag har jag tvättat" "Nu ska jag njuta av solen" eller "jag möblerade om böckerna idag"
Min personliga åsikt om en blogg är att den iaf ska vara någorlunda intressant för en utomstående som inte känner dig utan och innan.

Missuppfatta mig inte nu, självklart ska man skriva personligt, men hur intressant är det för mig att veta om din älskling inte vill skura toaletten??? (om du inte gör det till en genusdiskussion eller något annat intressant).

Nu ska jag iaf luncha med Helena och ta upp tvätten :P

Livsförändring?

Har fått en liten tanke om att förändra mitt liv till det bättre... Men vad är bättre??? Jag vet att jag behöver bli mer strukturerad när det gäller städning. Men jag tänkte mig en liten punktlista med vad jag faktiskt förbättrat och vad jag känner att jag behöver ändra på... Som en liten själförtroendeboost börjar jag med det jag faktiskt redan gjort (den blir ju ändå kortare än den andra).

• Tar mina mediciner mer regelbundet
  
• skriver listor på det jag behöver göra så jag inte glömmer

Sen till vad som behövs :S

• Strukturera städning (ok, det är inte bara städ utan även tvätt, trädgård och allt annat tråkigt)
  
• Röra mig mer
• strukturera min ekonomi för att få bättre koll på utgifter
• Äta regelbundet och nyttigt

Ok jag börjar lite lätt så jag inte känner att det är ohållbart... Babysteps love... babysteps.

Men många av punkterna är påbörjade och jag tänkte att om jag skriver om det så kommer jag bli "tvingad" att göra det för att jag "lovat" mig själv...

Måsten

Blir galen på alla måsten hela tiden... Just nu är min högsta önskan att ha en hemhjälp som tar tag i alla måsten så jag kan få njuta av solen istället!

Idag är det tvätt på schemat, men med tanke på att det är så fint väder kan ju kläderna hänga ute på torkvindan så jag passar på att tvätta så mycket jag hinner... Tyvärr var ju torkvindan lite smutsig med tanke på att den inte använts sen förra året så jag fick ta med mig trasa, vattenhink och hund ut för att snällt rengöra den först :S

Men i slutändan vet jag ju att jag kommer må bättre när tvätten är genomgången, då är det ju ett måste mindre att ta tag i till nästa gång... Nu är det "bara" städ, matinköp, däckbyte, deklaration, fönsterputsning och allt annat kvar :(

Vänner

Vad är det som gör att de jag älskar att umgås med, som får mig att må bra, har jag en förmåga att aldrig hinna umgås med???? Kan det vara att jobbet tar alldeles för mycket tid? Kan jag inte ha vänner som jobbar andra tider än mig själv? Är jag för upptagen eller är det mina prioriteringar som är fel???
Eller har det inte alls med mig att göra, utan omständigheter som gör att det inte hinns med?
Kan det vara faktumet att vi inte umgås så ofta som gör att vi verkligen värderar tiden vi har med varandra?

"ta vara på dina vänner, utan dem är du ingenting"

Varför blogg???

Bestämt mig för att skapa en blogg... hmmm...
blev inspirerad när jag läste en väns blogg. Hon skriver mycket om hennes egna funderingar och känslor och hennes språk är fantastiskt!!!
Jag skriver väl egentligen inte bra på något sätt men det kan ju inte bli sämre än vissa bloggar jag läst^^

Har väl inte en tanke på att någon annan ska läsa min blogg (men om de gör det så blir jag väl inte ledsen) utan mer för att få möjlighet att skriva av mig om det som ockuperar min hjärna just nu.
Om jag känner mig själv rätt kommer jag skriva om vad som händer runt mig och i mig, dvs jobb, relationer, resor, fester men även funderingar.